Jag är en vanlig liten svensson, med mina 168cm medelläng, bruna ögon och för att inte tala om att jag är mellanbarn står jag inte ut på några sätt. Jag har inga framstående talanger och inte heller är jag särskillt smart. Jag har gjort högskoleprovet 2 gånger (Japp, TVÅ gånger) och vad blev resultatet av dessa dagar av stress och träsmak i baken? Jo...marginellt över medel, inte ens nämnvärt egentligen. Mina betyg från gymnasiet är inte dårliga men...du gissade rätt, de är inte spektakulära på några sätt.
När jag var yngre, vi pratar de oglamorösa tonåren klädde jag mig i svarta kläder, lyssnade på metal och drack hembränt med apelsinjuice. Den har du inte hört förut eller hur? Ska vi snacka om speciell?
Jag har egentligen alltid varit vanlig (oh gillar inte det ordet) och nu börjar det sjunka in. Jag har inte så många fantastiska sidor men för att vara helt ärlig har jag inte så många dårliga heller (om inte PMS räknas- men det ser jag som min kvinnliga rätt)
Så vad skriver man i sin CV när man är ordinär? Jag är ungefär som alla andra fast LITE bättre? Jag kan försöka skryta med att jag jobbat från att jag var 15, men faktum kvarstår att det var svartare än en vinterdag i Norrland, så det kanske man inte borde ta upp. Jag varit ute och rest ett år (den brukar väcka intresse) men att ligga på beachen och dricka billigt vin som saft inte är heller mycket mycket av en prestation.
Sammanfattning (CV versionen):
Jag heter Malin, 22 år gammal. Jag har bra betyg och om inte det räcker har jag gjort högskoleprovet (uppmärksamma att jag inte nämner resultat). I min ungdom var jag konstnärlig och jag började jobba redan som 15 åring på ett Cafe inne i stan. När jag tog studenten reste jag till Australien och jobbade ett år för att utvecklas som människa, det är det bästa jag någonsin gjort.
Kram på er
