Det är måndag jag tittar i La Redoute eller HM's katalog för att peppa mig lite inför dagen då jag vet att tankar om Riesen, Ben & Jerrys, marabou apelsinkrokant eller ALLT annat ätbart tar över ca 80% av min hjärnkapacitet. "Jag kommer att se bra ut i bikini, jag kommer att se bra ut i bikini" går som ett mantra (17% kvar) då jag cycklar de 500 metrarna till jobbet. Har jag nycklar med mig? Larmkort? Träningskläder?
Yes allt är med och jag känner mig fokuserad som en karriärskvinna med vinden i håret. Tegelbyggnaden närmar sig och det går upp för mig att jag jobbar på ett skolbibliotek...damn. Ok kanske inte karriär men kvinna är jag i alla fall. Slår mig ner framför datorn med kaffet till höger...Choklad- mmmmm. Jag är INTE en av dom som säger "Jag kan inte äta på morgonen" eller "Det smakar för mycket choklad" eller "Det är för sött" eller "Det är FÖR mycket" vi kan säga att jag kan äta allt, när som hellst, var som hellst och då inte någon begränsad mängd. Så när man blir sugen kl 08.05 vad ska man göra? "Jag kommer att se bra ut i bikini i sommar- Jag kommer att se bra ut i bikini i sommar" just det...så var det, sommaren flåsar mig i nacken.
Så jag stoppar sötsuget långt bak i hjärnbalken och försöker fokusera men då kommer dom små minnesbilder från i lördags. Shit vad hette han? Nej gjorde jag verkligen så? Varför, varför, varför ringde jag HONOM? Oj oj, jag mår så dåligt, han måste verkligen tycka att jag är såå dryg och jag kan ju inte klandra honom, herre gud stackars karl!
"Jag skulle vilja låna den bok" Just det jobbet! Går och hjälper den vilsna eleven och kommer tillbaka till skrivbordet. Ahhh, glass det skulle vara såå gott med glass nu, magnums nya eller kanske testa nogger mint. Marabou mjölkchoklad helst 200g så man blir riktigt äckligt mätt- Det är jobbigt med sånna tankar hela tiden. Så kommer den bästa tiden på dagen, LUNCH. Den tiden på dagen man får äta med gott samvete och under dessa 30 minuter känner jag mig lite fri. Är du också att du känner dig sugen på nåt sött när du ätit salt? Det tar ca 30 sekunder för min lilla onskefulla hjärna att registrera att jag inte fortfarande äter. Sen sänder den signaler som choklad, glass, kakor, tårta, lakris (och jag är inte ens så förtjust i lakris) till mitt medvetande.
Men jag är stark och jag har ett mantra "jag ska se bra ut i bikini i sommar" så jag står emot. Får några fler oönskade minnesbilder som bedövar min hjärna och sänker mitt självförtroende. Jag spelar bilderna om och om igen, skämms lite i min ensamhet och plastar böcker. Varvar tankar om ätbara gobitar med skammen samtidigt som jag utför mitt inte allt för tankekrävande jobb. Ibland är det bra att vara kvinna då mutlitasking är en gåva från ovan. Choklad, killar, alkohol, excelfiler, boktitlar, viktminskning, lärarnas önskemål, facebook, mat och framtiden, allt på samma gång tänkt vad jag skulle kunna tänka på egentligen om man bytta ut detta mot något vettigt.
Tänkte ta nästa vecka ledigt och fundera över Palestinakonflikten.
Är detta normalt?
