Mormor-tricket

Vi sitter i mormors kök en halvdisig torsdag och fyller våra koppar med pulverkaffe medan vattenkokaren dånar på diskbänken. Jag och min syster pratar om träning och andra vardagliga ämnen, mormor berättar historien om vårt kusinbarn för 10e gången då vi kommer in vad barn gör för saker när de är små. Våra ögon drogs till kaklet och där hänger ett grytunderlägg med pärlor som min syster tydligen gjort någon gång under barnaåren. Det leder till att mormor säger att hon inte har några saker som jag tillverkat och då går hjärnan igång. Jag har alltid levt i skuggan av min talangfulla syster, ni vet när släktingar säger "gud va lång du blivit" (som det är en prestation att växa) och sedan tittar de ner på mig och säger "och du med" med någon slags nedlåtande röst. De lilla självförtroende jag har kommer INTE från familjen den saken är ju klar.

Vid köksbordet beundras grytunderlägget och syster försöker framhäva mina barn-prestationer men misslyckas totalt då mormor kläcker ur sig "Du var ju talanglös som barn" och tittar mig rakt i ögonen. Det blir tyst en stund då meningen bearbetas i min hjärna "DU VAR JU TALANGLÖS SOM BARN?" det finns ingenting som är bra med den meningen och jag kan inte vända det här till något positivt. Jag blickar över och ser att syster som har en min som säger sa-hon-verkligen...? och tackar för bekräftelsen att det där inte är ett ok samtalsämne under torsdagsfikat. 

Jag tror inte på karma, men om jag nu gjorde det skulle man ju kunna tänka sig att mormor är skyldig mig en liten slice.

Jag har nyligen gått ner i vikt och med det har självförtroendet ökat. Du får avsevärt mycket mer energi när du inte bär omkring på de där extra 16 kilorna. Så med detta i åtanke föddes mitt nya motto "kan han- kan jag" och detta ledde till en "kan han åka longboard kan jag!" så in på junkyard.se och tre dagar senare kom den. 

När syster bjuder in mig på fika tar jag min underbara bräda och sparkar iväg. Få inte in i ditt huvud att detta går snabbt eller ser det minsta graciöst ut men jag rörde mig i rätt riktning i alla fall. När jag närmar min mormors trappuppgång ser jag att hon står och suckar över cykeln, så jag hjälper henne med att smörja den och sedan slår vi följe mot systers lägenhet, jag på longboarden och hon på cykeln. Jag tittade bara bort en sekund så var hon på marken. jag vet inte vad som hände men där låg hon med cykeln halvt över sig. Jag rusade fram och slängde bort cykeln "Hur gick det" "Vad hände?" "Har du ont?" hon muttar nåt om att JAG inte orkar hjälpa henne upp och då kommer han. Mörkbunt hår, grå snygg kostym och med en skiftnyckel i handen som talade om att detta var en MAN, "Låt mig hälpa er"    

Jag vill bara säga...tack karma för att du fick mig att inse att hundtricket är SÅ ute. 

Nu är det mormor-tricket som gäller (alla är en sucker för skadade pensionärer)