1. DEN PSYKISKA FARAN
Detta känns aktuellt just nu för att jag härrom dagen halkade och dämpade fallet med min högra knäskål. När det är 30 minus som det varit här uppe i norr är det inte halt, så när jag promenerade hade jag inte en tanke på att det skulle vara halt bara för att det var några grader varmare. Rädslan är för att jag ska halka på trottoaren, åt sidan och en lastbil kommer och kör över mitt huvud. Aj tänker jag, jag är för ung för att dö. Nu vet jag att det är mindre troligt att detta kommer hända (trots min lilla incident i veckan) men jag är ändå LITE konstant rädd.
2. DEN SPONTANA FARAN
När jag kom hem från skolan idag kl 14.00 tänkte jag INTE tanken: Fasen va dålig du är Malin som inte pluggar klart det du ska göra till grupparbetet i morgon. Utan istället rostar jag lite bröd slår mig ner på golvet för att titta på TV. Sträcker mig mot min universalfjärrkontroll då det slår mig...tänk om det INTE är Americas next top model säsong 10, projekt runway eller ens Dr.Phil att titta på utan BARA det där j**la Extrem home makeover. Till min fasa zappade jag över till 3an och dum dum duum, tacka fan för att det var Tyler som stod och skrek åt en massa slavarbetare. Nu var det ju tack gode gud Vänner på 5an, så dagen räddad.
3. DEN EVIGA FARAN
Idag klockan 10.15 hade vi ett OBLIGATORISKT seminarium i sal G1350. Till seminariet skulle vi ha läst artikeln Mobbning: en sociologisk diskussion och reflekterat över denna. För att förstå varför denna punkt är så viktig för mig kan man behöva lite backgroud: Jag och min syster är uppfostrade med en VÄLDIGT stor mängd arbetsmoral och detta resulterade i min extrema skräck för att sova över. Helt livrädd var jag varje gång jag skulle sova, för att jag inte skulle vakna i tid och värre än så var det. Varje morgon vaknade jag med panik över att jag sovit över, trots att detta sällan var fallet som det sällan är när man har tre väckarklockor.
I alla fall toppade jag min karriär som sönderstressad jorden-går-under-om-jag-vaknar-30-minuter-senare-än-väckarklockan-person när jag gick i kanske 7an.
Så här var det och det gick snabbt:
- Ögon slås upp "Fan jag har SOVIT ÖVER"
- Klär på mig snabbare än vad Superman hade gjort i sin lilla telefonkiosk
- Cyklar snabbare än Neil Armstrong till skolan, nedförsbacke hela vägen
- Stannar cykeln, vänder huvudet mot skolan (och nu är det bara 50 meter kvar) och tänker...fan va mörkt det är...
Nu, bra många år senare har jag lugnat ner mig lite, men skräcken för att just sova över när det är ett OBLIGATORISKT SEMINARIUM får mig att känna mig som 15 igen.
För er som inte vet vad "sova över" betyder (och det är ALLA jag träffat här uppe i Östersund) betyder det att försova sig.
