En gång i månaden sluter sig mörkret runt om mig som om Lucifer själv stickat en personlig snuttefilt just till mig. Det smyger sig inifrån och äter upp allt hopp, vett och lämnar bara kvar EN känsla…choklad. Det finns ingenting jag hellre vill göra än att äta choklad, spelar ingen roll om det är chokladglass, kladdkaka, Marabou apelsinkrokant (som ligger lite höger) eller chokladpudding. All min vilja att träna och må bra, ja du vet bara att hand om mig själv och fokusera på skolan blir som kvävd av mörkret.
Det är svårt att förklara den livlösa smärta som kommer med min uppblåsta mage vars enda fokus är att bli större, mjukare och orörligare. Jag kan sitta och titta på tv i timmar medans jag funderar på vad jag ska äta och jag blir så trött av att INTE bara gå till OKQ8 och köpa mig en 200grammare Marabou. Även efter min middag bestående av ugnsbakade rödbetor, morötter, lök med fetaost (med en sidedish macka med gréve) känner jag att jag VILL HA MER. Tro inte att jag inte är mätt? För jag är så otroligt mätt och orörlig att jag inte vet vad jag ska göra…men så tänker jag, för att undertrycka mitt i världsklass dårliga pluggsamvete att jag kanske skulle vilja ha lite choklad. Eller det är inte så mycket av ett kanske utan mer av ett måste ha choklad.
Jag skriver inte det här för att hjälpa människor igenom sin egen menssmärta. För att med detta ynk och elände förkrymps mitt medlidande till zero och min enda livsgnista ligger i illvilja. Så jag skriver mer detta för att dela med mig av mitt elände som ett sista försök att sprida den ultimata smärtan.
Ps. En vis kompis till mig sa en gång till mig ”jag litar inte på någon som blöder i en vecka utan att dö”
