I måndags åkte jag till jobbet efter en lång och härlig julledighet. Ett nytt spännande år och jag och familjen är pepp på det "nya". Div. sparår, träning, familjemys osv. Tyvärr hade Åke kräks under helgen men vi andra mådde toppen.
Cyklade till jobbet och trodde att jag skulle sitta själv som man ofta gör när man jobbar på skola under lov. Men icke sa nicke... plötsligt dyker bibliotekarien upp! Bam bam bam! Det är så att när jag var föräldrarledig med Märta slutade bibliotekarien (som jobbat i 19år). Hon liksom var biblioteket, hade byggt upp, köpt böcker och varit med och bestämt när de byggde om och rustade upp hela bibblan. I alla fall en super bibliotekarie slutar och jag är helt inne i min bebisvärld. Medan jag är borta anställer dom en bibliotekarie, en kvinna som alla pratar gott om. Hon är gravid och går på sin föräldraledighet innan jag kommer tillbaka i augusti så när bibliotekarien, som jag ska dela rum och arbeta med ca 30timmar i veckan dyker upp är det en BIG deal. Vilken kvinna, SUPER-trevlig feeling good.
Kommer hem och packar inför min och Peters vi-firar-4-år-tillsammans-resa till Yasuragi, SPA på Hasseludden. Komtidigt-paket med lunch, bad, middag, övernattning och lugn och ro. Ahhh. Vi, trots vår naturliga impulser att stressa i sista stund packar klart allt till barnen som de behöver hos farmor och farfar. Ringer och dubbelkollar att allt med bilbyte är klart, vi vill att dom ska kunna skjutsa barnen i bilstolar om det skulle hända något. Jag vill att du ska förstå hur pepp och väl förberedda vi var för att förstå hur stor kontrast det blev mellan våra förväntningar och verkligheten. Vid kl 01.00 börjar min lilla Märta att kräkas, vi mailar Yasuragi i hopp om att vi får boka om. Vid ca 4 kräks även jag och om vi ska vara ärliga mår ingen bra, ev. Åke. Sedan följer missär, det är spyor på golv (omöjligt att fånga upp spyor när en ettåring kräks, det är liksom utan förvarning) det kräks i soffan, PÅ mig vid flera tillfällen, i sängar osv. Fy vad det är äckligt att torka upp spyor. Nu är det så att vi var SÅ slut jag och Peter, tyvärr var Åke INTE slut så vi kallade på förstärkning och farmor och farfar kommer till räddningen.
Vi hade inte orkat ha Åke hemma just den dagen och just nu kanske det låter som en ursäkt, så här i efterhand när vi vet att vi smittade dom med magsjuka och det är det nog också. Förlåt svärmor och svärfar....
Jag har pratat om de här få dagarna som det värsta jag varit med om, någonsin. Men då visste jag inte vad som väntade på McDonald igår. Nu är det här flera dagar efter magsjukedramat och vi är pigga och behöver åka ner på stan för att köpa ettårspresent till barnens kusin. Det gick så smidigt, vi var ner på Åhlens och där var den, presenten, check! Sen bar det vidare till Stadium för att köpa ett par fleecebyxor till Märta då det helt plötsligt blev skitkallt, easy-peasy, check! Vidare till Lindex för att köpa lite ullstrumpor, check! Men tiden rann iväg och för att inte få supers hunger-griniga barn gick vi till McDonalds för att ge dom något att äta. Det är värt att nämna att Märta har gnällt lite under shoppingturen men man vet inte riktigt med henne just nu då hon är i en super-mammig period.
Måltiden avslutad då jag och Peter oroat ser på varandra, det är en ömsesidig föräldrartankte "hon klämmer" Pooptime så att säga. Nu är det så olyckligt att vi GLÖMT skötväska div. blöjor, våtservetter, ombyte mm. Så Peter tittar ner i Märtas byxa och säger något likände "Uhh, va fan?!" innan han drar iväg för att köpa blöjor. Jag roar kidsen när Peter är borta. När Peter kommer tillbaka är det lite som att hon badar i bajs. Det har liksom vällt över blöjkanten och ligger uppskattningsvis 2 dl ljusbeige bajs i barnstolen. Men va fan?!
Vi tar med hela barnstolen och familjen in på handikapp/skötrummstoaletten och vet inte riktigt vart vi ska börja. Men det vet Åke, han ska skrika! Så när jag lyfter upp Märta med bajs överallt, till och med droppandes skriker min tvååriga son i ett hörn och jag och Peter försöker lista ut hur vi ska göra detta utan att få bajs precis överallt. Vi måste skölja av henne! Njae, tyvärr är det isvatten på toaletterna på McDonalds. Så vi tar av henne kläderna och beslutar att dom är utom allt hopp, vi slänger dom. Något Åke inte tycker är Ok, han går över från att bara skrika rakt ut till att skrika KLÄDERNA! MÄRTAS KLÄDER! Så snabbt jag kan samlar jag först ihop bajset så gott det går innan jag svabbar av henne med våtservetter. Sedan sätter Peter ner henne på skötbordet och jag drar av handfatet, där Märta halkat runt i bajs med lite papper. Voila! Sedan går jag ut med vår hysteriska son för att lugna honom och eventuellt alla andra som blivit oroade av allt skrik. Peter slänger på Märta en av Åkes (tack gode gud att vi tog på honom dubbla) tröjor och de nyligen inköpta fleecebyxor.
Nu är det ju lite kaos på toaletten, vi vet inte riktigt hur vi ska göra med bajsbarnstolen som står kvar så jag går ner till kassan, då jag inte hittar nån annan personal och försöker fråga lite fint om en städare. Jag tror jag att det sa var "det har hänt en sak där uppe", killen tittar skeptiskt på mig...vadå? Vad har hänt? Jag tänker att jag inte vill använda ordet bajs i kassan där människor köper mat men det finns ju inget finare sätt att säga det på. "Min dotter har bajsat ner en av era barnstolar och vi behöver hjälp att ta reda på det" he he jag ler mot andra kunder och vill egentligen varna dom, gå inte upp, gå inte upp. Killen i kassan pekar ut en stackars man som går upp för att hjälpa Peter, stackas stackars man. Nu vill jag varna känsliga läsare, så här såg det ut EFTER att vi tagit bort det vi kunde.
Vi kommer aldrig att med heder återvända till McDonald, jag är SÅ lessen städmannen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar