Det har blivit lite mycket nu på slutet, lite mycket fest, vänner, killar, körkort, jobb och skola. För mycket av det goda egentligen och jag orkar inte riktigt med. Min lilla hjärna går på högvarv och KAN faktiskt hantera en hel del, men vissa saker bara fastnar och går som den lilla jävla fågeln i Kalle anka på julafton....Pararpappappap pa, ko ko.
Och vad som fastar är inte den mest vesentliga informationen nej nej, utan gärna det lite mindre betydande...som kanske och jag säger de svagaste kanske som finns att det kommer att betyda något i framtiden om jag spelar mina kort rätt (och det gör jag aldrig)
I förrgår efter två allt för blöta kvällar har jag, miss Lund och Choel kravlat oss ur sängarna med en bakfylleångest som får Hirochima att se ut som en flugsvamp, tagit oss ända till min stuga för att bada. Så när vi ligger där på och guppar på våra luftmadrasser kommer ett väldigt intressant samtalsämne upp "Vad pratar killar om när vi inte är med?" Så självklart vände vi blickarna mot Choel som var den enda mannen närvarande eller inte vände blickarna på riktigt eftersom jag inte för hela världen vill öppna mina blodsprängda ögon och möta solens penetrerande strålar, men du förstår.
Tydligen pratar de om sport, chips och...och...nää sen var det inget mer. Medan vi pratar, eltar och beskriver killar ungefär 80% av vår vakna tid. Varför skev han så och inte så i SMSet? Han skrev kram med utropstecken...det är bra. Undra om han vill träffa mig egentligen? Han sa att han skulle höra av sig men kommer han att göra det? För att inte prata om de timmar vi spenerar med att CITERA sms! Herre gud! Och nu när jag tänker på det med lite distans vet jag att det är slöseri med både tid och energi för att inte tala om att det bryter ner en mentalt.
När man vaknat bredvid världens trevligaste och snyggaste kille fått sin dos av skeden och hålla handen och HAN ber om DITT nummer händer det något. Jag vet inte VAD men man bli såå dum! Man kan inte rå för det. Och det är här det blir fel, för att jag som är en rätt intressant longboardåkande, fotograferande, målande, biblioteksassistent går helt plötsligt till att bli hjärndöd och ointressant genom att bara svara på ett sms. Och ju mer intresserad jag blir ju mer off blir han och virse versa.
Men det vi tyckte var lite underhållande den där varma dagen på sjön var att vi inte kunde prata eller oroa oss över "riktiga problem" utan istället endast eltade sms. Det som kanske skulle vara normalt var att jag kunde ta upp och disskutera flytten till en helt främmande stad där jag inte känner någon för att plugga i 3,5 ÅR eller att miss Lund jobbar i Ö-vik, bor i Lund och har familjen och vännerna i Gävle. Men NEJ NEJ, ett stort fett "Kommer han att smsa mig?" är ju den stora frågan.
