Viktväktare

Sedan januari 2009 har jag varit en viktväktare, inte i den traditionella jag-fick-barn-och-har-LITE-hull-på-magen eller en kilorna-har-lagt-på-sig-med-åren-nu-när-jag-är-pensionär, utan mer av en jag-har-varit-tjock-hela-mitt-liv-och-det-tog-23-år-för-mig-att-inse-det! Jag trivdes som fisken i vatten eftersom jag hela mitt liv inte passat in någonstans, så nu har 16,3kg rasat av.

Så den lite slimmare jag undrar över detta:

• Varför vill ALLA att jag ska äta fikabröd på tex. kalas eller caféer? Why?! Är det illvilja? Mår DU på något sätt bättre av att jag blir tjock igen? Säg fan inte att det är "barnen i Afrika" för det är så 90-tal
• Hur tänkte min arbetskamrat när hon kläckte kommentaren "Jaha, du är med i viktväktarna jag trodde du gjorde det själv"? Det är inte som att vi fettsuger oss en gång i veckan! Jag gör det SJÄLV!
• Varför måste alla veta HUR jag har gjort det? Och kan man svara att jag gjort det själv?
• Var alla mina kläder för små eller har jag vant mig vid någon slags häng och pös?
  

Vissa saker kommer jag aldrig få svar på, men den här viktnedgången har även gett en viss insikt. Jag kan på fullaste allvar säga att världen är ytlig. Mina kompisar brukar påstå att killar gillar mig mer nu för mitt nya självförtroende, men det är inte så... jag har inget självförtroende.

Jag är en av dom som inte har någon slags kroppsuppfattning så den enda anledningen till att jag VET att jag gått ner i vikt är vågen och lite kläder.
Jag känner mig LIKA precis lika som jag gjorde som tjock/eller mullig som folk insisterar att kalla det. Jag menar på att jag gått ner 16,3 nu och har 6,7kg kvar till min målvikt (viktväktar-term) det är totalt 23kg övervikt. Vi kan erkänna att jag var TJOCK nu, tjock tjock tjoooock! Det är inte farligt att säga det.

Nu är det bara att fortsätta träna, äta mindre och stå emot alla som tycker att jag kan unna mig en kaka, ondskefulla människor finns i alla former.