Jessica Jones

Det har kommit en ny serie på Netflix om Marvels Jessica Jones. En missanpassad superhjälte med superstyrka och förmågan att hoppa högt, inte flyga som hon säger utan det är mer som kontrollerade hopp.

Hon jobbar som PI private investigator då hon mest fotograferar otrogna män in the act. Men hon har svårt att glömma sitt mörka förflutna och lider av PTSD efter en rad händelser. Jag vill inte spoila och föredrar själv att nästan inte veta något innan jag slår mig ner i soffan. Jag dömer hellre första avsnittet hårt.

 Det som är roligt med serien är hennes karaktär, hon är otroligt cynisk, otrevlig och cool i sin oförändrade outfit bestående an jeans, t-shirt och skinnjacka, det tilltalar mig. Det är sjysta specialeffekter och väl uttänkta karaktärer. Man måste självklart köpa hela superhjälte-jag-har-krafter-konceptet för att gilla den. Idag har den hela 8,7 i betyg på vår husbibel IMBD.

Jag vill ge den fyra sura gröna äpplen av fem
(Har sett 11 av 13 avsnitt men jobbar på det)

Helgen

Helgplanen var att på lördagen hänga med Sambons familj då hans pappa fyllde 60 i veckan, städa badrummen, damsuga, skruva ihop köksön vi köpt som nu ligger i kartonger som tar upp en tredjedel av köket, installera dotterns nya bilstol (skäms på oss…köra babyskydd tills hon är ett år), dricka glögg, kolla på invigningen av Gävlebocken, gjuta adventsljusstake i betong med grannen och ta det lugnt. En helt vanlig helg helt enkelt. När jag i fredags gick hem tänkte jag ”Men va härligt att vi inte har så mycket inbokat i helgen”


Du kan ju gissa, i morse ligger kartongerna med köksö-delarna fortfarande kvar som ett klätterhinder för barnen på det dammiga golvet. Lördagen gick helt enligt plan, Familjen var på plats om än 10 min sena till släktfrukost på Högbo, SÅ gott. Tvååring som springer och ett överhängande hot om att han ska slå, pillra eller på annat sätt ha sönder deras 2meter höga men dock så ostadiga pepparkakshus som dom har i entren. En ettåring som beter sig som en ouppfostrad hundvalp som gnäller så fort hon inte har något att tugga på, div hon äter konstant. Man slänger upp lite müsli på en tallrik så har man vunnit 2 minuter att äta själv. Hon är förjävlig på pekfingergreppet.


Sedan var det iväg till Svärföräldrarnas hus vid storsjön, barnen sov och vi slog dom TVÅ gånger i fyrmansvist jag och min sambo…dom är bridgespelare….in your face! Efter det var det iväg för att jaga tvååring på Bowlighall medan jag halvhjärtat slog tre spärrar och för övrigt skämdes för min insats. Alltså det här med bowling borde man ju göra oftare….utan barn.


Tillbaka till Storsjön för häng, hetsa barnen att dansa, musikquiz för 60-åringen och bara hade det supertrevligt. Vi kom hem vid 20.30. Ingen damsugning då inte.


Det lämnar mycket press på söndag, nu händer det. Nope, min lilla ängel är superhängig och vill bara ligga på bröstet och mysa. Då är något fel, för min dotter har aldrig varit den gosiga typen utan är vanligtvis i konstant rörelse. Vi måste ta tempen och kolla, men då hittar vi självklart inte termometern så sambon och sonen åker iväg för att köpa en ny medan jag badar med lillan så att temperaturen ska gå ner lite. Hon blev lite bättre och rätt bra för att ha 39,7 i temp.


Så det blev mys med lillan och tack gode gud tog min pappa med sambo och hennes dotter en redig lekstund på Leklandet Delfinen med sonen så han fick springa av sig. Vi har en väldig tur att vi har våra familjer så nära både jag och min sambo.


Men vi gjorde ett försök till att installera bilstolen säkert i bilen, eller vi mer förberedde oss. Läste instruktionsbok till Maxi Cosy Mobi med ungeför 1000 små varningstrianglar där signalen är, ditt barn kommer att DÖ om du inte gör det här rätt. Självklart är det viktigt att installera rätt men varför är det då så jävla svårt? Känner att vi måste komplettera med YouTube…tack gode gud för YouTube i såna här lägen. Går ut för att fysiskt börja installera stolen och då ringer mobilen och jag ska vi åka och hämta sonen. Aja det är nog bättre när det är ljust ute ändå, alltså mellan kl 10.00-15.00.



Sen är det bara fram med lite adventsstjärnor och nån tomte, trötta barn, trött sambo och jag är inget energiknippe jag heller. Somnar med sonen men har haft tillräcklig självdistans för att ställa alarm på mobilen då jag och världens bästa granne har en date för att gjuta betongadventsljusstake och allt annat vi kommer på. Vaknar till 19.30 av att sonen säger…”Mamma mobilen ringer” ahhhh, du ska ju sova. Ligger nu i 20 minuter och tänker får inte sova, får inte sova, får inte sova. Score! Han har somnat och jag tassar ner för att preppa betonggjutning. Vi rörde och pratade mellan 21.30-22.30 och hade det inte varit för att grannen är så trevlig hade jag somnat på golvet, så trött var jag.


Men nu är det ny vecka med nya tag och vem vet, dammsugaren kanske kommer fram?

Ps. jag är SÅ pepp på att se hur vår betong blir.

Föreläsning om stress

När jag började blogga igen (för två inlägg sedan) var ambitionen att blogga varje dag eller åtminstone då jag hade något vettigt att tillägga. HA! Det gick ju sådär.


Nu är det bra att jag i torsdags var på en fantastisk föreläsning om stress, som jag stressade till efter mötet på MåBättre. Det var verkligen helt underbart att mötas av kvinnor som stod och tryckte en hamburgare eller wrap från McDonalds i trappuppgången till föreläsningen. Nu har jag hittat rätt tänkte jag och skämtsamt informerade att jag också hade stressätit en burgare om jag bara hade haft tid att köpa en på vägen.


Nåja, stressad som jag var slog jag mig ner, kollade mailen, tänkte hinner jag ta ett parti Farm Hero Saga innan det sätter igå… NEJ det hinner jag inte. Behövde jag sitta ner i 45min och lära mig stressa av eller vadå? Efter 45min roliga, igenkännande och lärorika minuter var det paus då dom bjöd på frukt och vatten. Vid det här laget kl 18.45 var jag redigt hungrig och det var nästan så att jag slog mig fram till bananen medan jag småpratade med en kollega. Ingen blev skadad under pausen och jag kände mig redo för den kommande timmen.


1 timme och 45 minuter satt jag och tog in positiva effekter av att stressa ner, sova ordentligt, träna, strosa, yoga, göra saker som jag tycker är kul, inte dricka koffein eller alkohol ofta osv. Och föreläsaren som är företagsläkare åt Gävleborgs landsting var superb när hon kommer fram till att det som mest kan påverka livslängd och hälsa är GODA TANKAR. Det kan förlänga din livstid med 8 ÅR och det att jämför med lågt blocktryck och sjyst kolesterol som kan förlänga livstiden med 4 år.


Så nu är det positiva tankar som gäller och ingen stress eller dåligt samvete för att jag inte hunnit blogga varje dag. Jag menar, man vill ju inte göra mina två följare besvikna.

2016 ska familjen må bättre

Det är mörkt och jag ligger på bäddmadrassen och kollar på en kanin skifta i färg när min son vakar för vad som känns som hundrade gången. Skrik, napp, vatten, "nu ska jag bädda ner dig skönt". Skrik, nappen, skrik, "vill du ha vatten vännen?" Nääääää! Ok? inte vatten. Skrik igen, näsblod, hämta papper, stackarn vill bara sova och INTE torka näsblod. Ahhhh!

Det var en jobbig natt följd av en bra dag på jobbet (som alltid), följt av ett supertrevligt om än lite stressigt möte på MåBättre.  Stressigt då vi hade en ålande ettåring och tvååring som inte ville vara still för att höra om bindningstider, gympass mm. 

Dom tog sig verkligen tid att visa oss runt och sonen sprang omkring och va lika glad som om det hade varit julafton. Så nu är vi fast med ett 12-månaders medlemskap och det känns kanon. Det drar igång 1 januari, barnpassning och hela kalaset. Vi visste inte att de även har datenight, en kväll i månaden då man kan lämna in barnen 1,5 timme för att träna eller annat div. gå ut och äta kanske? Jag erkänner, det är rätt dyrt men planen är ju att investera i hälsan och livet.

2016 here we go!

Nytt liv i bloggen

Jag har inte skrivit sedan 2012 och det har hänt en hel del. Här kommer den korta versionen:

Kärlek, flytta ihop, resa, GRAVID....weee! Bli med radhus i the suburbs i Gävle efter traumatiska budgivningar staden runt. Aj aj aj i 9 timmar och mitt livs största lycka är född. Baby som sover, äter, kräks, skrattar och tar över våra radhusliv. Det här är ju underbart!

Syrran klämmer ut en systerdotter 3 veckor senare och jag blir moster. Firar dubbla jular med stora släkter och pinsamt mycket paket. Åker till Spanien med sambo, sonen 7månader, svärföräldrar, svärmormor och äter god mat och myser. Kommer hem för att bli obefogat förvånad när jag är GRAVID igen, obefogat då detta var planerat.

9 månader av elände, självklart inte hela tiden men för det mesta. Inskolning på bra dagis, min första sjukskrivning med gravidkrämpor då jag fick höra underbara saker som "att vara gravid är ingen sjukdom" osv. Tack gode gud kom min lilla dotter 2 veckor tidigt och det var underbart att kunna röra sig igen och inte ha ont. Ett underbart litet liv som inte sov och var i konstant rörelse. Föräldraledig med två barn under 1år och 3månader. Ahhhh, what have I done! Skrik, skratt, gråt och mys.

Viktväktarna, all in...nu ska det bli ordning på mig. Jobbar, åh va kul, kollegor, äta bra, vänner, vara sambo (sexig?) men framför allt vara mamma. Vakna, mata barn, byta blöja, på med kläder, mig och barn, slänga på lite make up, stress...sen till jobbet, ta med sopor, cykla, lyssna på P3 dokumentär, få lite allmänbildning, jobba, äta lunch i lugn och ro, fika, trevligt, cykla hem. Leka med barnen, laga mat, PJ-time, läsa, städa, kvalitetstid med sambo, sleep, repeat.

Nu är jag en vanlig människa med en rätt låg energinivå att börja med, så som du kanske börjar misstänka hinner man inte riktigt med det här alla dagar så jag skär lite här och där. Städar lite mindre, prioriterar barnen framför vikten. Hellre en tjock bra mamma med glada barn eller kan man ha hela kakan och äta den?

Jag ska försöka...planen är att börja träna för att få mer energi. Imorgon går i hela familjen till MåBättre i Gävle för att se hur deras lokaler ser ut, kolla in deras barnpassning och framför allt pris. Alla måste hålla tummarna, jag har stora förhoppningar. Lifechanging förhoppningar...som dom säger hoppet är det sista som överger en.